Lilleplutt

STOCKIS! säger:

aa du hatar jumen så de stämmer nog

Linnea säger:

vadåra? Varför skulle jag ljuga?

STOCKIS! säger:

va de sa ja inte ja sa aa det stämer nog för du hatar ju mej

Linnea säger:

jaha, nej men allt erat jävla tjockprat gjorde mej trött, varför tror du att det tog slut?

STOCKIS! säger:

mm ja vet du fattar inte hur mycket ja ongrar mej och hur ja saknar dej ja tänker på dej nästan vare dag och hur ja har kunat gjort anulunda de va rätt av dej att göra slut för de är nu jag fattar hur svinig ja var mot dej så jag försänar detta

Linnea säger:

jaap så e de

STOCKIS! säger:

mm

Linnea säger:
Jag går nu hejdå!


Detta var då en konversation jag tyckte att jag skulle lägga ut, har inte redigerat något, tycker bara att det inte ska behöva ta ett och ett halvt år för vissa att komma till insikt att man kanske har gjort fel?!
Vi hade uppsatsskrining i våras, och redovisning i tvärgrupper, jag var med en tjej i klassen som hade skrivit om våld mot kvinnor (Hej Victoria, vet att du läser :P) och hon hade läst att man ska inte fråga en utsatt tjej (ja, jag räknar mej som utsatt, mest psykiskt men endå) varför hon stannar hos den som gör henne illa, utan man ska fråga hur hon orkade ta sig därifrån, och det tycker jag är jättebra sagt. Nu sitter ni säkert och tänker, det är väl bara att lämna personen ifråga, men det är inte så jäkla lätt alla gånger, har an tillåtit någon att trycka ner en så mycket, har man inte så mycket självkänsla kvar och då blir man fast. Men när jag träffade dej P så insåg jag att alla inte är svin, jag har dig att tacka för så mycket Pontus, du betyder så mycket för mig. <3